Hur många gånger har ni hört Anna Kinberg Batra, Annie Lööf eller någon av de andra borgerliga partiledarna säga att "en miljon lever i utanförskap"? Jag har själv hört påståendet ett antal gånger bara under de senaste veckorna.
Varav består då denna miljon? Jo, av alla dem som uppbär någon form av sjukersättning (530 000), som är arbetslösa och får ersättning från a-kassa (80 000), som deltar i arbetsmarknadspolitiska program (170 000), som får etableringsersättning (50 000) och som får ekonomiskt bistånd, det som förr kallades socialbidrag (90 000). Jag har rundat av siffrorna för 2016 och summan blir då 920 000.
Till saken hör att det handlar om så kallade helårsekvivalenter, d v s om 52 personer har haft influensa i en vecka ett visst år, så blir de en person i utanförskap. Och om två personer varit arbetslösa i vardera sex månader blir de också en person i utanförskap.
Jag vet få ord som missbrukats till den grad som ordet utanförskap. Och tyvärr har media i huvudsak okritiskt anammat den borgerliga definitionen som myntades redan inför valet 2006. I den valrörelsen larmade alliansen om att så många som 1,5 miljoner levde i utanförskap. Då räknade man alla som vid en given tidpunkt inte arbetade, inte bara de grupper som jag räknat upp tidigare, utan också de som studerade, var föräldralediga eller vabbade, hade semester eller gjorde värnplikten - omvandlat till helårsekvivalenter i utanförskap. Efterhand insåg man att detta var väl magstarkt. Siffran justerades till 1,3 miljoner och nu säger man alltså 1 miljon.
Vad de borgerliga beskriver, när de talar om utanförskap, är i själva verket välfärdssamhällets skyddsanordningar, eller vad som är kvar av dem.
Vad är då utanförskap? Det är inte lätt att definiera, men jag skulle säga att man hittar människor som är utanför inte främst bland dem som har a-kassa eller sjukkassa, utan bland dem som lever utan eller med ett för dåligt inkomstskydd. Inte främst bland dem som "är föremål för" vettiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan bland dem som inte har något arbete, har tappat tron på att kunna få ett och lever i samhällets skuggzoner.
Men den kategorin - som verkligen kan sägas leva i utanförskap och som jag är övertygad om blev fler under de borgerliga regeringsåren - missar de borgerliga med sitt lömska utanförskapsbegrepp.
En arbetslöshetsförsäkring eller sjukförsäkring som man kan leva på, som gör att man slipper gå från hus och hem om olyckan är framme, är naturligtvis inte utanförskap. Bra socialförsäkringar är liksom aktiv arbetsmarknadspolitik och bistånd till för att förhindra utanförskap.
Den 15 februari 2013 deltog jag i en interpellationsdebatt med anledning av en interpellation ställd till Anders Borg av Peter Persson från Jönköping om Finansdepartementet och utanförskapet. Den kan man se här, hela eller delar av den, om man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar