måndag 23 augusti 2010

Den borgerliga arrogansen

I morse hörde jag på nyheterna ännu en gång att den borgerliga regeringen lovar att sänka skatterna också för pensionärerna. Ja, inte införa samma beskattning på olika inkomster, men i varje fall minska skillnaden för dem som arbetar och dem som är pensionärer.

Vi som följt debatten vet vad de vill med jobbskatteavdraget. Arbete skall beskattas förmånligare än pension eller ersättning från sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring, trots att inkomster av det senare slaget är mycket lägre och trots att de som har sådana inkomster betalat för dessa försäkringar när de arbetat. Jobbskatteavdraget kom till med stark politisk övertygelse.

Nu backar man, satta under press av oppositionen, ett par steg. Under några veckor framöver gäller det ju att försöka vinna makten.

Några dagar tidigare berättade utbildningsminister Jan Björklund i en radiointervju att han tänker pröva om det går att lagstifta mot skolbolag som tar ut stora vinster ur verksamheten på bekostnad av undervisningen och eleverna.

Men den borgerliga regeringen har av ideologisk övertygelse slumpat bort förskolor och skolor till privata företag och släppt in vinstintressena i skolan. Nu väljer de stora bolagen ut de lönsammaste eleverna och skickar vinsterna till skatteparadisen. Då gör Björklund en taktisk reträtt.
Nu gäller det makten.


När centerledaren Maud Olofsson, ytterligare någon dag tidigare, frågas ut i radion tvekar hon inte ett ögonblick. Hon ger ärliga och raka besked om anställningstryggheten. Den skall försämras, liksom ungdomslönerna. Detta är centerns arbetslinje. Och på frågan varför hon driver detta så hårt, men inte moderaterna, svarar hon att de vill samma sak, men att de nog av taktiska skäl ligger lågt. De vill ju vinna över socialdemokrater.
Lite märkligt är det att Maud Olofsson är så öppenhjärtig. Fredrik Reinfeldt är säkert inte glad.

Jag skulle kunna göra listan på borgerliga taktiska reträtter och taktikspel mycket längre.
Poängen är att nu gäller det makten. Högeralliansen vill till varje pris fortsätta sitt förändringsarbete.
Den svenska modellen skall skrotas. Ut med socialdemokraternas idé (Uttrycket brukar tillskrivas Gustav Möller) om att ”endast det bästa är gott nog åt folket”.

Nu byggs istället en ny fattigvård. En särskild fil för den som bara kan kräva den grundsjukvård, skola eller äldreomsorg som medborgarskapet ger rätt till (och skatterna betalar för).
En annan fil för den som har råd att teckna egna försäkringar eller betala för bättre vård eller omsorg.

Det är för att kunna fortsätta på den här vägen som den borgerliga alliansen nu begär förnyat mandat. Då kan det inte hjälpas att man måste luras lite. Ändamålet helgar medlen.