söndag 17 mars 2013

Socialdemokratins återkomst

Jag har deltagit på många kongresser i olika roller. Den här kongressen är tredje gången jag har fått förtroendet att vara ombud från Lunds Arbetarekommun.
Jag vet att man inte i onödan ska tala om ödesval eller ödeskongresser. Det kommer alltid nya. Men nog känns detta som en väldigt viktig kongress.

När den här mandatperioden är över har vi tillryggalagt den längsta perioden i opposition sen rösträtten infördes. Framför allt är det den mest olycksbådande perioden.

När regeringen Fälldin tog över 1976, efter 44 års oavbrutet s-regerande, kunde man inte och ville kanske inte heller riva ner den svenska välfärden, därför att det var socialdemokratin som definierade mitten i svensk politik.
Det var inte politiskt möjligt att börja slakta trygghetssystemen eller göra geschäft och marknad av skola, vård och omsorg,

1991, när Bildt-regeringen tillträdde hade visserligen förändringen av den svenska modellen börjat och det fanns planer inom högern på ”systemskifte”, men den borgerliga regeringen tappade greppet direkt och var uträknad och handlingsförlamad långt före valdagen 1994.

När högeralliansen vann regeringsmakten 2006 däremot fanns inte bara avancerade planer på att genomföra ett radikalt systemskifte, högern hade dessutom bytt taktik och förklätt sig till arbetareparti. Och mittenpartierna hade ockuperats av Timbrohögern.

Att socialdemokratin tappade greppet berodde ändå mest på egna misstag och åren efter 2006 har kännetecknats av interna kriser och dåligt självförtroende. Det är först nu som arbetsro infunnit sig igen och årets kongress måste markera socialdemokratins och välfärdspolitikens återkomst.

Den sociala demokratin måste lyftas fram som det självklara alternativet till privatisering och marknadisering av välfärden.
Den fulla sysselsättningen måste på nytt bli det överordnade politiska målet.

Årets partikongress måste klargöra att socialdemokratin vill investera i framtiden, sätta människor i arbete, bygga bort miljöhoten och bostadsbristen, modernisera infrastrukturen och ge skola, vård och omsorg de ekonomiska förutsättningar som gör att man kan klara sina uppgifter.

1 kommentar:

  1. Tyvärr så låser Löfvén in sig.... Han lovar att de jobbskatteavdrag som nu finns, ska vara kvar. Han vägrar dessutom att svara på hur det skulle bli med ett eventuellt femte avdrag. Däremot så anser han att de med en månadsinkomst över 60.000:- inte behöver något avdrag....
    Som lite kuriosa kan jag nämna att riksdagsmännen/kvinnorna har en beskattningsbar grundinkomst på drygt 58.000:-/månad....
    Mvh
    Bengt Eriksson

    SvaraRadera